Ikväll är det minnesstund för Amber, tjejen jag jobbade med och som sköts till döds av sin pojkvän för exakt en vecka sen. Kallar man det fortfarande för minnesstund fastän den hålls på en bowlinghall? Tja, vet inte vad annars jag ska kalla det. Det var på bowlinghallen de startade kvällen förra veckan så tanken är väl att vi ska återskapa hennes sista kväll, på nåt sätt. Jag känner mest att jag vill gå för att träffa och beklaga sorgen för mina andra jobbarkompisar, som kände henne bättre och ska flyga ner till Las Vegas imorgon för begravningen.
Känner fortfarande att hela grejen var så sjukt onödig. Om folk här inte hade så enkel tillgång till skjutvapen skulle katastrofer som den här förmodligen sluta i slagsmål och misshandel istället. Vilket såklart också är alvarligt, men sällan lika dödligt.
På en mer ytlig och personlig front så trivs jag fortfarande med jobbet. Och skolan kändes mycket bättre idag. I måndags ville jag nästan grina och hoppa av efter min seminariekurs där det kändes som att hela föreläsningen hölls ungefär en kilometer ovanför mitt stackars huvud. Idag öppnade jag faktiskt munnen och sa några väl valda men ändå extremt tveksamma ord och tillförde ytterst lite men ändå något till diskussionen och kände att jag förstod långt ifrån allt, men väl en ansenlig del av vad de pratade om. Det är som sagt svårt att gömma sig i en klass på fem personer, men när jag väl brutit isen och sagt mina första ord var det lite lättare att fortsätta.
Så jag ska inte hoppa av. Jag ska hoppas på det bästa istället.
No comments:
Post a Comment