Imorse kom jag inspurtandes på universitetsområdet, som vanligt lite halvsen, några minuter efter nio. Jag ökade hastigheten och stövlade genom campus på under två minuter medan jag tänkte ”kanske Rebecca sitter i möte, eller telefon, eller kanske inte ens är på kontoret… hon kanske är sjuk…?” för isåfall hade jag ju ingen brådska alls liksom. Hela vitsen med att komma i tid är ju att chefen ska se det. Det är inte alls lika kallt nu som det var förra veckan och jag var duktigt varm under jackan när jag stegade uppför trapporna i Gravely Hall, där vårt kontor ligger.
Rebeccas dörr var stängd och låst. Men hon låser dörren när hon går på toa eller för att köpa kaffe så jag tackade bara odefinierad högre makt att hon inte märkt att jag var lite sen och satte igång min dator och startade dagen. Men minsann, mail från chefen med ”sick” i statusraden.
Jag har inte gjort många jobbknop idag, det ska erkännas. Ska också erkänna att jag inte kan låta bli att undra om hon är sjuk på riktigt eller bara bakis efter Super Bowl. Fast det tror jag inte, hon verkar varken vara speciellt intresserad av amerikansk fotboll eller alkohol men det ÄR ändå den dag på året då flest amerikaner fusksjukskriver sig, så man måste ju få undra i alla fall…
Vi kollade matchen hos Dylans professor igår, han hade bjudit hem alla sina doktorander med respektive så vi var typ 8 pers. Det var trevligt och mycket god mat, men alltså, Amerikansk fotboll är inte kul att se på. När till och med de som förstår reglerna tycker att reklamen och halvtidsshowen är mer underhållande än matchen i sig, så är det ju ganska talande. Och vilken tid det tar, vi var inte hemma förrän efter nio på kvällen och då hade jag två lååånga kapitel att läsa inför dagens seminarium. Jag läste inte ens hälften innan jag slocknade framför TV:n.
Så det var det jag ägnade dagen åt på jobbet, plugg. Men jag var ju där och höll ställningarna i alla fall.
No comments:
Post a Comment