Dylan slutar klockan 4 alla dagar. Jag slutar 5. Hans kontor är i samma byggnad som mitt (han har ett kontor som han delar med tre andra doktorander, fast han är aldrig där. På alla hjärtans dag lämnade jag ett litet godishjärta med ett kort på hans skrivbord och tre dagar senare fick jag veta att jag råkat lägga det på Adams skrivbord istället) så han tittar i regel förbi på eftermiddagarna innan han far hem. Så även idag. Eftersom han kör och jag går och eftersom vi har torkat oss i ändan med servetter de senaste två dagarna, påminde jag honom om att köpa toapapper på vägen hem. Sen kom min chef in och lämnade av en rapport och jag blev upptagen och D smet ut så sen sms:de jag honom och påminde om toapapperet.
Eftersom han (som jag redan påpekat) gillar att handla i volym, men avskyr att handla, så räknade jag med att han skulle köpa toapapper och inget annat. Vi har inte direkt massor med mat hemma, men jag tänkte när jag knatade över järnvägsbron på väg hem att jag kunde äta sojayoughurt eller göra varma mackor till middag. Men kors i taket, han hade även köpt romansallad och lagat fisk i ugn serverad med en sallad med ost, tomat och bönor. Jag blev så glatt överraskad att jag just nu hjälper honom med sin statistikkurs genom att tålmodigt förklara medelvärde, median, standardavvikelse och sannolikhet utan att knorra det minsta.
Tack för maten. Men nu ska jag försöka ta tag i mitt eget skolarbete. En uppsats om ”Literacy as presented in popular media” är vad som står på menyn.
No comments:
Post a Comment