Jag ser fram emot slutet på min gräsänke-sommar och att D ska komma hem igen på riktigt. Men, det innebär ju ändå vissa förändringar i det som nu liksom blivit min rutin. Så nu försöker jag ta vara på mina sista solo-dagar och det beteende jag kommer måsta slopa snart. Till exempel…
Döda spindlar och andra insekter, som tagit sin in i huset, med ett fett splash. Ingen hänsyn, ingen tanke på underlaget. D (som ju äter kött, måste bara lägga in det) är värsta velourtölpen när det gäller småkryp och bär ut dem på en servett eller i handen och vinkar hejdå och skulle fan skicka födelsedagskort och hålla kontakten om det vore möjligt. Jag gillar inte insekter, men så länge de inte biter mig brukar jag låta dem vara så länge vi är utomhus. Kommer de däremot in, i mitt hus på mitt territorium, då överlever de bara om de antingen ser helt ofarliga ut eller befinner sig på en sån plats att jag helt enkelt inte kommer åt dem.
Men åter till splashet alltså, D ställer till med ett jävla liv när jag mosar spindlar på heltäckningsmattan, som om det skulle bli en blodpöl alá överkörd grävling, typ. Så jag brukar låta bli, för husfridens skull.
Spara på godis och annat mumma. Framme eller i kylen eller helt enkelt inom syn och räckhåll, är fair game enligt min betydligt mer sockerberoende hälft. Att spara på det goda kan man visst göra, men risken är ganska stor att man måste avsluta sparandet med en tur till affären för att köpa nytt.
Se på kändis-TV, tjejfilmer och 30 Rock precis när jag vill. Det kan ju göra även när D är hemma, men inte utan att han hela tiden tjatar om hur dåligt det är. Det är som om (ursäkta uttrycket) tjej-TV väcker nån reflexmässig instinkt hos honom där han inte kan andas utan att hosta fram ”Helvete vad dåligt program/vad är det här för värdelös skit/vad fan ska man lära sig av det här egentligen…osv” Då brukar jag kontra med att ESPN, baseball, Samurai Shamploo och annat skräp som han brukar kolla på inte direkt stimulerar intellektet heller. Och så bråkar vi en stund och i slutändan har jag ju inte fått njuta av min TV i vilket fall som helst.
Plocka ur det göttaste ur flingorna, blandgodiset, salladsmixen etc. Fast det plattsar egentligen inte på listan för det har jag inte alls tänkt sluta med. D blir lite arg, men inte mer än att han muttrar lite medan han äter upp det jag ratat. Köper vi till exempel en påse blandade Jelly Beans så äter jag i första hand de lila, vita, svarta och rosa… och D får en gul, grön, röd och orange blandning och tjurar. Men frågar jag honom vilken färg han föredrar så kan han inte svara. Precis som när pappa satt i sig ett helt lager Aladdin och inte har en susning om vilken pralin som smakar vad. Vore D färgblind skulle han aldrig märka nåt.
Och nu ska vi ju flytta till hus och bo med inneboende. Bara en sån sak. Kommer bli en omställning det här, helt klart.
Haha, gud vad jag känner igen det där, men tack och lov inte just nu. A alldeles för feg för att klaga om jag ser på en tjejig film. Sen kan han helt plötsligt förvåna med att han brukar se på Project runway. Han hatar tack och lov sport. Men för att ändå undvika framtida konflikter av dessa slag möts vi i dokumentärernas förlovade land, där båda trivs.
ReplyDeleteJag tycker du ska behålla dina vanor, dina framtida kombos ska väl ändå inte käka din müsli liksom.
Fast jag håller med Dylan, jag tycker också att insekterna ska få leva även om de råkat komma inomhus. Dock inte myggor, där drar jag gränsen! Men spindlar är helt okej för de hjälper ju till med myggjakten.