Hade kanske en omotiverat dålig morgon igår. Eller nej, motiverat var det faktiskt, men jag ska försöka vända andra kinden till och älska min granne. Så blir Jesus glad och vi får husefrid.
Det är en omställning helt enkelt. Att bo i stort hus med rumskompisar och bonushund, det kommer säkert ta lite tid innan vi liksom känner in varandras rutiner och personligheter. Vi pratade så mycket innan vi flyttade om hur vi skulle få Daisy och Shooter att gå ihop. Tänkte att hunden skulle få baksidan och katten framsidan. Sen flyttade vi in och djuren gav blanka fasen i vad vi bestämt. Shooter bokade verandan och har knappt lämnat den på tre dagar. Han sitter där och stirrar på bilarna och människorna som passerar och beter sig som en dörrvakt som tar sitt jobb på lite för stort allvar. Daisy har istället paxat källaren, även om hon gärna kommer upp och sover med oss. Hon undrar nog fortfarande när den här onödigt hundnära semestern ska ta slut och vi ska åka hem igen, men hon vänjer sig väl. Vi gör väl det allihop.
Huset är grymt. Det är det faktiskt. Stort, charmigt och med karaktär. Jag vet inte riktigt vad det innebär att ett hus har karaktär, men jag känner att det finns i väggarna här. Jag känner karaktären.
No comments:
Post a Comment