Sun Valley

Väderleken lovade regn och rusk. Sun Valley levde upp till sitt namn och levererade sol. Konstsnön var hård som sten på vissa ställen och klibbig som sockervadd på andra. Jag har bränt mig på mittbenan och vänstra kinden eftersom den pyttelilla gratis provförpackningen solskyddsfaktor tog slut där.

Men nu är en skidsäsong som gärna kunde fått vara längre men ändå får klart godkänt, över på riktigt. Täckbyxorna ska tvättas och pjäxorna ställas undan. Det känns lite sorgligt. Men det var en bra helg, en bra avslutning.
På det stora hela.

Fast igår åkte vi med en kille, Ryan, som är son till Fisher, farbror Larrys polare. Han var sådär dryg som amerikaner liksom ofta är utan att ens försöka.
Inte elak, inte otrevlig, bara dumdryg.
Nångång på eftermiddan nämnde Larry att jag är svensk. Och efter hela ’va? Nä..? äru? På rikt? Alltså, har du varit där? Bott där?’ konkarongen som alltid följer, så säger Ryan ”Har du fortfarande släkt där?”
och Larry ba ”Ja, hela hennes familj bor fortfarande där”

Och jag hatar, fullkomligt hatar, när folk säger så.
You still have family over there?

Nej, inte fortfarande. Hela min familj bor där. Punkt. Fortfarande, får det ju att låta som om målet var att såsmåningom flytta hit.
Och inget kunde ju vara mer osant. Varför skulle en vettig svensk vilja flytta till USA?
Undertecknad undtantagen förstås....

När D bodde i Sverige inte fan var det nån som frågade honom om han fortfarande hade familj i USA.

Så denne dumdryge Ryan i alla fall. Jag påpekade det här för honom. Inte direkt ovänligt. Men inte med helt len röst heller.
Sen sa han inte nåt mer till mig den dan.
Gjorde mig ingenting.