I helgen har jag fått se Boise för första gången. Men det var ett hastigt och späckat besök så det känns nästan som när man bara varit på flygplatsen i en stad, det räknas liksom inte.
Dylan hade två fotbollsmatcher där på lördan så vi steg upp halv 6 och bilade iväg. Jag hade lovat innan att jag kunde köra minst halva sträckan så att han fick vila inför sina matcher. Men jag vaknade inte förrän vi var framme vid halv 10, men dreggel på kinden och stel nacke, sov som en stock hela vägen och D fick väl skylla sig själv som inte väckte mig.
Så spelade dom sina matcher, på rad med bara en knapp timme emellan. Solen toksken och dom förlorade båda. Jag kollade nästan hela tiden men passade även på att vandra runt lite och kika på att blåklädda fans som invaderat stan och framförallt universitetsområdet där vi var.
Anledningen var att Boise State University spelade mot Oregon State (Amerikansk fotboll förstås) på lördagkväll och matchen hade blivit utvald till ESPN game of the day. Typ som om Eurosport skulle få för sig att livesända en UIK-match…. Det var som ett Hultsfred av smurfar. Till och med deras matchplan är blå, vilket är väldigt störigt när man ser matcherna på TV för spelarna är också blå och svåra att se. En annan kul(?) grej är att fåglar störtar och dör på matchplanen lite då och då för att dom tror det är vatten.
Men ja, vi såg matchen på TV hemma hos Bobby & Jakes kompisar där det var grillning och allmänt avskedshäng, Jake far till Uruguay imorgon. På riktigt. Hoppas jag iallafall för nu går jag fasen inte på en avskedsfest till för honom, där har han verkligen mjölkat ur allt som går.
Sen sov vi på golvet för någon hade räknat lite fel vad gällde antalet madrasser och sängar och igår körde jag hela sträckan tillbaka med stel rygg och en snarkande Dylan bredvid mig.
Imorgon börjar jag på Ruby T och i övrigt håller jag på att försöka skrapa ihop rekommendationsbrev och översätta betyg och grejer och ser fram emot kommande studier.
No comments:
Post a Comment