Thursday, September 9, 2010

Man måste ju ändå uppskatta ärlighet

Igår morse när jag var på väg hem efter ett pilatespass på campus så träffade jag på Jake, Bobbys pojkvän. Bobby följde ju med oss till Lava Hot Springs i måndags och hakade även på senare på kvällen när vi såg amerikans fotboll hos Nick & Caroline och åt tårtan jag bakat till Dylans födelsedag. När vi sedan skjutsade hem Bobby skickade jag med det lilla som var kvar av tårtan så att Jake skulle få smaka.

Personligen så tyckte jag att den blev helt okej, om än lite torr. Det skyller jag på för mycket mjöl, borde ha minskat mängden eftersom jag tillsatte kokos, samt att jag bara delade den i två delar. Med tre lager tårta och två lager fyllning hade den ju onekligen blivit saftigare. Jaja, man lär sig till nästa gång.

Men vid serveringen var D den enda som erkände att den var lite torr, de andra sa att den var sååå goood och smackade och mumsade. Det var en klassisk kombination av artiga amerikaner samt det faktum att de nog inte smakat många tårtor i sina liv som inte kom från en kartong pulver.

Men så Jake nu då. Föreställ er de klassiskt bögiga handgesterna och smackande tjejljuden alá fjortis för en mer detaljerad bild av samtalet.

Jag: Hey, did you get to try the cake monday?
Jake: Yeah…..I did not like it.
Jag: Oh…you didn’t?
Jake: Nooo…did you make that?
Jag: Eh..yes.
Jake: Yeah…I don’t know if it was the banana or what. But it was not good. Like, NOT good.

Vad säger man? Han var ju ärlig iallafall.

No comments:

Post a Comment