Det var en tjej på konferensen som frågade mig vad Sverige var känt för. Jag försökte med Ericson, Volvo, Abba, Ace of Base, Ikea och Astrid Lindgren. Gick inte hem. Hon försökte med choklad, alperna och joddling. Fel land, sa jag. Det gick inte heller hem.
Idag körde jag ut till WalMart för att byta olja i bilen. När jag skulle betala frågade mekanikern om han stavat mitt namn rätt på kvittot. Jag gjorde som jag brukade, tittade inte ens efter utan sa bara ”det spelar ingen roll, du kan stava det hur du vill.” Folk tycker alltid att det är konstigt, men vafasen, jag bryr mig verkligen inte om de stavar det med A eller O, eller Aa… det blir ju liksom inte rätt ändå. Det är bara viktigt om det gäller en biljett eller i officiella sammanhang.
Men mekanikern var en pratglad typ som absolut ville veta varför jag inte brydde mig om hur han skrev mitt namn och vad jag egentligen hette. Så jag sa det.
”Det var ett väldigt märkligt namn” sa han.
”Nja, det är ett svenskt namn. Jag är svensk.” sa jag.
”Jag har minsann varit i Schweiz” sa han. ”Amsterdam också, och Prag.”
”Det var värst” sa jag ”så trevligt.”
Ibland ids man inte.
Sen strosade jag runt på WalMart en stund och handlade lite jox jag behövde. Och bland bakgrejerna fick jag syn på muffinsformar, väldigt dyra (för att vara muffinsformar alltså) och färgglada muffinsformar och vad som fångade min uppmärksamhet var en svensk flagga på förpackningen. Made and packaged in Sweden. Minsann. Vi exporterar alltså muffinsformar modell lyxiga, det hade jag ingen aning om.
Det kanske jag borde nämna nästa gång någon frågar vad Sverige är känt för.
No comments:
Post a Comment