Sitter på Ronald Reagan International Airport i Washington DC. Trött som en klubbad säl och ser verkligen inte fram emot en del dags flygande. Mellanlandar i både Minneapolis och Salt Lake innan jag är tillbaka i Pocatello. Mitt plan går inte förrän 11:40 men flygtaxin hämtade mig 06:50 imorse.
Vafasen dåför? undrar jag såklart.
Men när det är gratis och förbeställt så är det inte så mycket att göra åt saken annat än att masa sig upp och snällt sätta sig i bilen. Igår kväll hade vi ledigt från seriösa konferens-work-shoppar och annat alvarligt jox och åkte in till centrala DC. De flesta deltagare hetsade runt med kameran dragen och laddad, besatta av att inte missa ett enda monument, staty eller sevärdhet. Jag har dels varit i DC och sett allt det där förut och dels har jag ingen kamera, så jag försökte hitta ett gäng som ville ta det lite mer piano.
Så det slutade med en tur till Chinatown för min del tillsammans med Yolanda (en 40-taggare från New Mexico som har genomgått gastric bypass och saknar volymkontroll, det är max hela tiden), Mara (kan hela texten till Ushers Oh my Gosh i teckenspråk och skulle vinna titeln Ms White Trash Princess utan konkurens) och Randi (väldigt tyst, väldigt pojkaktigt, men väldigt rolig sista halvtimmen).
Vi åt middag på en onödigt dyr restaurang, sen skulle vi strosa runt i Chinatown hade vi tänkt. Men Chinatown i DC visade sig vara mindre än ett kvarter långt så det gick fort. T-banan tillbaka till bussen gick inte fort. Den gick inte alls i 45 minuter. Så när vi tillslut kom tillbaka till busshållplatsen var kvällen slut. Väl tillbaka på campus packade jag mina pinaler, sov i knappt 5 timmar, steg upp och nu sitter jag alltså på flygplatsen.
Tur att jag har datorn och kan surfa i alla fall.
No comments:
Post a Comment