bättre än de som var sämre

Idag lämnade jag in en uppsats som inte var bäst i världen. Om man så säger. Och inte räckte det med att lämna in eländet heller, vi skulle prompt ha ett sista seminarium på två timmar där alla fick en chans (men inte en chans att slippa) att dela med sig av alla fantastiska upptäckter vi kommer fram till i vårt researchande och skrivande. Jag var väldigt sugen på att skita i att gå dit, vägde möjligheten att min presentation av uppsatsen skulle vara så dålig att frånvaro och tystnad vore bättre. Men jag gick dit i alla fall. Och presterade enligt förväntan –inte fenomenalt.

Men, här kommer det fina i kråksången. Två av de andra i klassen (vi är alltså fem totalt, svårt att gömma sig) var fasiken sämre. Jag säger inte att deras uppsatser är sämre, det vet jag ju inget om, men deras presentationer hamnar nog faktiskt lägre i julgranen än min.
Är man inte lysande får man omge sig med såna som inte lyser alls.
Det var väl dagens lärdom.