Saturday, May 21, 2011

inte Hilton- men lyx ändå

Så var jag tillbaka efter att ha spenderat helgen som lekledare och allmänt förkläde för ett 50-tal 16-åriga tjejer som alla funderar på att studera hälsorelaterade ämnen på ISU. Förutom att huvudsamordnaren är en dam som stryker mig så mothårs att jag får ståpäls bara av att vistas i samma byggnad så gick det riktigt bra alltihopa, inga katastrofer och flickorna verkade nöjda när de checkade ut i eftermiddags.
Förutom en herrans massa seminarier och förläsningar så fick de prova batikfärgning igår kväll och imorse hade vi yoga på gräsmattan i solsken och fågelkvitter.

Tjejerna fick dela rum två och två. Vi ledare fick egna rum. Rebecca, Bonnie, Sammy och Patahagny (fråga inte hur man uttalar det sista) bodde alla på 7:e våningen med deltagarna.
Jag var ensam på andra våningen i ett rum med sängkläder, kudde, TV och eget badrum. Vilket alltså var lyxigheter de andra saknade. Jag hade inte alls bett om det, vi checkade in samtidigt allihopa och fick våra nycklar och först senare fattade jag att jag var ensam om att få lyxsvit. Tyckte det var lite konstigt men antog att 7:an blev full och det var en slumpmässig lösning. Tills jag insåg att det var Bobby som skött rumsfördelningen, han är ju vice chef för universitetets bostäder.
Det lönar sig att vara kompis med killen som bär hans byxor.

No comments:

Post a Comment