spontansemester

Fredag morgon ringde D och frågade om jag ville ses på halva vägen. Det har ju varit långhelg här, idag är Memorial Day, vilket betyder ledig på svenska, och fredag var jag ledig för att kompensera för förra lördagen. D skulle egentligen fara och campa med sina rumskompisar men tydligen var stora delar av parken stängd pga av snö och så påstod han att han saknade mig litegrann.

Halva vägen mellan Pocatello och Reno, det är en liten stad som heter Elko i Nevada.
Och dit trodde han att jag skulle hitta, ensam? Nä, det trodde han såklart inte.
– Du kommer ju förmodligen köra fel, men du har ju hela dagen på dig och du kan ju alltid fråga folk.
Sa han uppmuntrande.
Han sa även att jag kunde ta med katten. Genomtänkt var liksom inte ordet för helgen som varit, men det har varit en väldigt bra helg ändå. Om ni frågar mig, kanske inte om ni frågar katten. Jag körde inte fel, eller okej lite, men jag märkte det på en gång så jag förlorade inte tid och hjärtslag på att irra runt i Nevadas öken.

Vi campade första natten, hade tänkt campa hela helgen, men en snöstorm på lördag eftermiddag satte stop för de planerna. Så vi tog in på ett motell istället och smugglade in Daisy i en ryggsäck. Vi har besökt två museer, ätit på baskisk restaurang, spelat bort lite pengar på casino och bara hängt på rummet och kollat på tv. Det har varit mysigt.

D har inte tänkt klippa eller raka sig på hela sommaren. Hittills har det gått drygt två veckor och han ser redan ut som en vilde. Men inte mig emot, är jag inte där får han gärna vara hur osnygg han vill.

Själv måste jag försöka hitta lite snygga, eller åtminstone respektabla och rena, kläder att packa med till Washington DC. Flyger dit på konferens onsdag morgon. En dag på kontoret den här veckan alltså. Det känns lagom.