Så var man gräsis. Det känns ungefär lika jobbigt som vanligt, förutom värre eftersom det varit så länge sen nu att jag glömt hur jobbigt det är.
Jag och Daisy steg upp kvart i 5 imorse och körde tillbaka till Pocatello. Jag kom pyttelite försent till jobbet för det var vägarbeten och jobbig motsol, men sen hade vi mässa hela dan och halva kvällen och jag hann inte tänka efter eller känna efter två sekunder ens förrän alldelens nyss.
Och ja, det känns inte alls bra.
Dumt att känna efter.
No comments:
Post a Comment