Började skriva ett svar på Stekens inlägg, men det blev så långt att jag bestämde mig för att helt enkelt göra ett ytterligare ett inlägg på temat vuxen- och pensionärspoäng. Jag minns ju när man först började ge varandra vuxenpoäng och att de var lika mycket en komplimang som ”vad trött du ser ut” eller ”mår du inte bra?”
Men nu, ja nu är det kanske inte vinstlotter, men definitivt lite av en fjäder i hatten. Jag har fortfarande inte lyckats kamma hem några poäng för Ica eller Konsumkort, men det skyller jag ju på var jag bor. Jag har både Safeway och Albertsonkort, sådeså.
Sen var det pensionärspoäng. Jag kammade väl tidigt hem en rätt stor summa genom att ha engelsk konfekt som favoritgodis och broderandet borde väl också ge en del. Men där vinner nog ändå Steken. Jag tycker småkakor mest är smuliga, chokladdoppade havreflarn, okej. Men finska pinnar och bondkakor är lika spännande som gamla mariekex om du frågar mig. Jag fikar mycket hellre muffins eller bullar. Kaffe dricker jag ju, men bara med mycket mjölk och helst med godisaktig smak också.
Det extremt länge sen jag spelade bingo. Stödspelade Bingolotto nån gång, men var aldrig biten. Däremot älskade jag gåbingo (av och med pensionärer) i Bygdeträsk när jag var liten.
Vad gäller ungdomsgäng kan jag väl inte direkt påstå att jag tycker att dom är såvärst läskiga, då är jag mycket räddare för folk som är uppenbart drogpåverkade eftersom man aldrig kan vara säker på vad de ska ta sig för. Vilket man väl i och för sig inte vet med ungdomar heller…
Men jag tycker inte om att köra bil när det är mörkt, och det är ju pensio-poäng.
En annan sak som kommer med åldern är ju att man (för inte är det väl bara jag?) inser hur mycket man tar efter sina föräldrar.
Jag bäddar sängen varje dag, det ser ju så illa ut annars.
Jag tycker inte om att ha persiennerna fördragna i onödan. Mammas ursäkt var alltid att blommorna behövde ljus. Jag har inte en blomma och lik förbannat är jag där och drar upp dem.
Jag blir alldelens förfärad varje gång jag ser någon gå utomhus i bara sockar eftersom det var ett av de allra grövsta brott man kunde begå enligt det Norberg-Burlinska regelverk jag fostrades i.
Jag tycker inte det är nåt konstigt att äta fil eller yoghurt till middag, det får man göra. Makaroner till frukost däremot, skulle aldrig falla mig in.
Nä, man blir som man fostras och sen blir man gammal, det är väl så.
Haha, jodu nog har jag också tagit efter våra föräldrar en del men inte samma saker som dig. Jag bäddar aldrig en säng och rullgardinerna i de rum som inte har blommor och ingen leker/är i är allt som oftast nerdragna. Det där med strumporna har jag också släppt på, fast det tog hårdare det får jag erkänna. Men med en studsmatta på tomten där man inte får ha skor så blir det en del sockspring. Självklart är de mestadels barfota men inte alltid och vet du vad, det är ingen större fara för sockar att springa på en gräsmatta. Tänk vad man kan lära sig som vuxen :)
ReplyDeleteJag kommer mest på mig själv med att det hoppar små uppfostringsgrodor ur min mun som är direkt hämtade från morsfars. Saker som jag själv mer eller mindre avskytt som barn liksom bara slinker ur. Eller vad sägs om "du får lugna dig lite rabarberknopp"