På väg till jobbet

Fick tips om en bra blogg från syster, den här läser jag nu regelbundet och gillar skarpt. Riktigt läsgodis.
Ett inlägg handlade nyligen om facebook och störiga vänners störiga uppdateringar. Det enda jag personligen tycker är värre än störiga och onödigt frekventa statusuppdateringar är folk som aldrig har en status, trots att de är på fejjan dagligen. Antagligen är de rädda att bli dissade eftersom de själva dissar alla statusar de ser, alternativt önskar att de själva kunde komma på så vitsiga fraser. Fegt.

Jag har hittills bara blockat en tjej, en av Dylans barndomskompisars fru, för att hon inte gör annat än tjatar om sin son, hans eksem, hans tänder, hans krälning, krypning, första steg, första morot, första bussresa… tills jag fick nog och klickade på dölj. Men nu tror jag det kan vara dags att blocka en till. I det här fallet en person som inte kan låta en dag gå till historien utan att låta världen veta exakt hur hurtfriskt det sprungits och svettats och lyfts och tränats. Duktigt, men jag börjar få nog.

Nu ska jag sätta på mig jobbyxorna och snöra ihop håret i nacken och dra dagens strå till pengastacken. Hua så opeppad, men men.