Mobiletikett här och där

Läste precis en artikel på aftonbladet om 8 saker man inte ska göra på jobbet om man vill vara populär och omtyckt av sina arbetskamrater. Överst på listan var att inte svara i mobilen i tid och otid utan hänsyn till omgivningen. Det vart jag lite förvånad över, det är väl inte så störigt att folk pratar i telefon tänkte jag först. Sen såg jag att etikettexperten i frågan var osvensk och då blev det genast lite mindre förvånande. Det är ju så roligt att jämföra folk och folk (svenskar och amerikaner) och sen dra folket över kammen, så jag ska göra det igen.

Amerikanarna, som nyligen upptäckt sms, skickar meddelanden hela tiden och överallt. I bilen, på toan, i kön, på jobbet. Som jag redan berättat har de flesta telefoner som går att "öppna" så att man får fram ett helt litet tangentbort, guuud så jobbigt att sms:a med bara tummen liksom.
Nyhetens behag kommer säkert lägga sig lite så småningom, men än så länge är det jätteroligt och jättespännande att ”texta”. Jag har ingen aning om de pratar i mobilen jämförelsevis mer eller mindre än svenskar, men jag måste erkänna att de har en helt annan attityd till sin cell phone.

Svenskar, precis som artikeln påpekar, svarar verkligen alltid i telefonen. Hur ofta har du haft ett samtal (vardagsprat bara, inget viktigt) med en svensk då dennes telefon ringer och han eller hon stänger av den utan att blinka, utan att ens titta vem som ringer och säger ”ursäkta mig, fortsätt är du snäll.”
En svensk (jag också) skulle snarare vifta med fingret, säga ”hoppan, vänta en stund” och svara i telefonen.
Vi är mer måna om att vara artiga mot den som ringer än den vi har framför oss, eller har jag fel?

Amerikaner screenar mer, tror jag men här gissar jag rätt villt. Alltså de svarar inte om de inte känner igen numret, inte har tid eller lust att prata med den som ringer, eller av någon annan anledning inte känner för att svara.
Om min mobil ringer när jag står i kassan i affären och försöker räkna småmynt samtidigt som jag packar mina varor så svarar jag ändå. Vresigt och stressigt, men jag svarar.
Gör du?