Jag går väldigt sällan på aerobics numera. Iallafall om man jämför med när jag bodde i Umeå och skuttade runt på step muskel och afro och aerobic dance var och varannan dag. Jag saknar det, löpning i alla ära och vi har ju ett riktigt fräscht gym på campus, men utbudet av gruppträning är dels snålt och dels inte speciellt väl anpassat efter mitt schema. Fast på måndagar kan jag gå på kickbox (som är väldigt lite box och väldigt mycket hopp och spark) som är mitt nya favvopass och lyser upp min vecka lite grann.
Det enda ruttna är att instruktören, som är väldigt bra (och jag är ytterst petig med mina instruktörer), även är väldigt gravid. Precis när hon har tänkt klämma fram ungen vet jag inte men av magens storlek att döma är det inte jättelångt kvar och risken finns väl att hon inte tänkt kickboxa hela vägen fram till BB. Typiskt. Hoppas hon kommer tillbaka snabbt.
På torsdagar är det zumba och det hade säkert kunnat ha potential att vara skoj. Men jag klarar inte av bruttan som leder det passet; hon både ser ut som, och har samma rörelsemönster som Miss Hannigan, föreståndaren på barnhemmet i Annie. En skräcködla i Nike Air med stirrig blick och spasmiga hoppsasteg; alltid med ett tjoigt tjut på sina knallrosa läppar, aldrig i takt.
...Fy vad elakt. Nu kommer jag säkert stuka foten nästa måndag.
No comments:
Post a Comment