Nu ska jag försöka sätta ord på en åsikt som jag vet inte är helt rumsren. Spännande, eller hur? Nej inte överdrivet, och med risk att både förolämpa och bli missförstådd…
Alltså, man får visst klaga på vädret. Det gör jag ju för övrigt själv titt som tätt. Men inte 6 månader om året, non-stop. Det blir för tjatigt. Om man hatar vintern så innerligt att det överskuggar allt annat, då ska man kanske inte bo i norra Sverige? Om man lever enbart för sommaren och inte kan se minsta njutning i solsken över blank is eller skidåkning i April, varm choklad i en snödriva eller snödropp från taken i Mars, då kanske man skulle fundera på att flytta.
Och nu menar jag alltså inte folk som är obekväma i -30. Jag menar folk som inte bryr sig om det är -30 och blåser småspik eller -5 och strålande sol för det är ändå vinter och de hatar vinter oavsett.
Och på samma sätt, om man avskyr camping, fiske, jakt, skidåkning, sjöar och potatisfält, då ska man kanske inte bo i Idaho. Om man hatar det faktum att man bott i Pocatello hela sitt liv och hävdar att man inget hellre vill än att flytta härifrån, varför söker man då inte utbildning eller jobb någon annanstans?
Man kan naturligtvis inte rå för var man råkar vara född och uppväxt och ju längre man stannar kvar desto svårare blir det ju att flytta, alltså jag fattar det. Men nånstans har man ändå ett val, och väljer man att bo på en plats man avskyr så innerligt att man inte kan låta bli att klaga konstant och på allt, då får man faktiskt försöka hålla käft.
Men är det inte ett personlighetsdrag. Folk som gillar att klaga hittar något att klaga på.
ReplyDeleteVädret är ju tacksamt men jag tror inte byte av bostadsort hade fått de här människorna klagofria.
jo det ligger nog mycket i det. kanske ar det tom darfor de stannar...sa att de slipper hitta nat nytta att klaga pa nar de bytt adress till Costa del Sol =)
ReplyDelete