Idag hade jag en såndär dag på jobbet då man bara vill göra en flygvärdinna. Och om ni inte fattar referensen så menar jag den där amerikanska (manliga visserligen) flygvärdinnan (steward?) som fick nog och meddelade hela planet att han sa upp sig, tog en öl och hoppade ut via den där uppblåsbara rutschkanan som man alltid ville prova åka när man flög som liten.
Respekt till den killen, undrar vad han gör nu?
Nåja, en öl hade jag kanske kunnat stjäla men nån rutschkana har vi inte. Och jag sa inte upp mig. Jag sa ingenting utan bara svalde mina arga kommentarer och gjorde långfingrar i fickorna.
I lördags sa Chris (grannen som spenderat mer tid i fängelse i än i skolan) till en av cheferna att han behövde sitt jobb lika mycket som han behövde HIV och om han inte blev behandlat bättre så skulle han gladeligen sluta. Men han har då inte slutat än.
Det är sånt jag ibland önskar att jag vågade säga högt, men jag är mycket bättre på att målande beskriva hur mycket jag ogillar folk när de inte hör på.
Till saken hör även att Chris var förbannad för att han anklagades för att ha stulit grejer från en cateringmiddag och det hade han inte gjort. Han har däremot stulit en helvetes massa annat jox från det där stället, men inget från lördagens middag och var därför väldigt förnärmad.
No comments:
Post a Comment