Ser på nyheterna att kungen är i blåsväder i älgskogen. Hoppsan bara, det var ju vågat att komma ut med en skandalbok om självaste knugen. Inte för att jag trodde att han hade en skelettfri gaberob (jag vet inte vad det är men jag har börjat digga felsägningar och barnspråk på sistone) eller en slottsträdgård utan förmultnande hundben, men jag måste ändå hålla med Jan Guilo som på aftonbladets hemsida påpekar att det inte är det det handlar om.
Det handlar om huruvida vi vill ha en svensk journalistik som liknar den amerikanska och brittiska där otrohetsskvaller och sexskandaler är det mest intressanta nyheter man kan rapportera om en kunglighet eller politiker. I USA är det tex otänkbart att försöka sig på en politisk karriär utan fin fru och två porslinsdocksliknande barn. Utan kärnfamilj kommer ingen ta dig på alvar och kommer det fram att du är otrogen eller lite smygbög på sidan om frugan så är du körd.
Jag försöker inte hålla kungen om ryggen och jag är ingen supporter av monarkin. Men jag tycker att privatliv och yrkesroll ska få vara separata. Sen om han gjort en massa skit där han utnyttjat säpo och allt vad det nu kan vara, jag har inte läst alla artiklar och har ingen samstämmig helhetsbild, så är ju det en annan sak. Men tja, bara spontant sådär, så tycker jag inte om snaskjournalistik om människor som försöker vara seriösa. Sen om kungen försöker vara seriös vet jag ju inte…han försöker väl mest bara läsa innantill utan att säga fel och pricka av den där sextaggaren.
No comments:
Post a Comment