Good parenting

Igår serverade jag rootbeer (slisksöt amerikansk läst som smakar Jenkatuggummi) till en liten kille på kanske fyra bast. Det första han gjorde när han fick sin läsk var att dumpa två sockerpaket i den. Två sockerpaket i en liten barnmugg med läsk! Och mamman och pappan satt bredvid och bara smålog som att ”ja så tokigt, men det är så han gillar sin dricka.”
Frågan är om de kommer sitta bredvid och småle när han skjuter upp heroin också? ”ja så tokigt, men det är så han gillar sina droger”

Sen berättade Kristin, som jag jobbar med, att hon hade en liten flicka för nån dag sen som bad om mjölk, varpå mamman säger ”no honey, you know what… you had milk with breakfast and there’s a lot of fat in milk. You should really just have a coke instead”

Man kan ju bli mörkrädd för mindre.

Jag försöker att inte döma kraftigt överviktiga människor (även om det är svårt) som beställer extremt onyttig mat, för det kan ju hända att de ätit jättehälsosamt hela veckan och liksom känner att de förtjänar en måltid bestående av cheese fries med extra dressing, gratinerad pasta i gräddsås och bautabit cheesecake. Plus tre glas läsk och ett brödfat.
Kanske inte. Men de är i alla fall vuxna och bestämmer väl själva över sitt matintag. Men när vuxna låter barn äta hursomhelst och som i det tidigare fallet till och med neka ungen nyttig mjölk, då är det svårt att hålla minen.
Det händer ganska ofta att barn vill prova äppelbitar eller potatismos till sina barnmenyer och att föräldrarna nekar dem eftersom ”tycker du verkligen om potatismos/broccoli/äppelbitar? Ta pommes frites istället som du vet att du gillar.”

Vad gör man?
Jo man står bredvid och tycker synd om dessa stackars ungar vars föräldrar uppenbarligen inte fick alla rätt.