Fick precis ett mail med lite information om loppet samt officiell resultatlista. Där berättade de även att killen som lett hela loppet och garanterat skulle ha vunnit sprang fel. Stackars sate.
Vi sprang i stort sett rakt fram hela loppet, men vid mile 12 skulle man svänga vänster för att komma till parken där målgången var. Det var markerat på vägen men han såg väl inte det. Dylan och Carolines man Nick stod där i vägskälet och väntade på att heja på oss och såg honom springa rakt fram, men trodde att han visste vad han pysslade med och antog att banan gick den vägen. Men det gjorde den alltså inte och han sprang en omväg på ca 2 kilometer innan han gick i mål som 5:a. Lite kul är det, man fasen vad surt det skulle kännas.
Idag ställde vi om till vintertid. Men det känns fortfarande som att vintern är långt bort. Om man ska tro folk som bott här ett tag, och det ska man väl, så är det här den varmaste hösten på länge. Vi har ju haft lite köldknäppar med frostiga mornar och is på vattenpölarna och kvällarna och nätterna är kalla nu, men veckan som var låg dagstempen på 15-17 grader. På ett sätt längtar jag till snö och vinter, men här har vuxenpoängen verkligen smugit sig på, för faktorer som skottning och vinterdäck och frusna vindrutetorkare gör faktiskt den vita härligheten lite mindre härlig. Men bara lite, får jag en vit vinter ska jag inte gnälla.
No comments:
Post a Comment